ja står och klampar på samma plats hela tiden, kommer till stunder då jag bara vill sätta mig på en lugn plats och bara gråta. skulle kunna bryta ihop bland folk och bara skrika men sånt gör man ju inte.
saknar min kära morfar så mycket, han som alltid fanns där. speciellt nu på sommaren då han alltid va pepparkaks brun nästan svar p man ville alltid se ut som honom. Han skratta alltid och retades för han va som brunas å han dofta alltid cocos. Åh min underbara morfar nu har du fått din frid i alla fall, inget stress å bara lugnt.
för ett tag sen, några dagar efter att morfar dött så åkte ja å hälsade på farfar vid minneslunden i vänersborg. helt sjölv. Att sitta där å bara sitta och fundera fick mig till att gråta ut helt också, men bara vara där gjorde mig lugn.
en jobbig tid är påväg och just nu ser ja inte ens ljus på vägen..
att dölja en sorgs smärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar