Spaanheden.

jag trodde inte detta....

jag har bloggat förut om att min mormor och morfar betyder mer än allt för mig. vad som ska hända den dagen dom går bort ?  Jag trodde inte jag skulle reagera så mkt om det hände farmor och farfar något pga att ja träffar dom så lite.
Jag är en av FÅ som har kvar mormor och morfar, farmor och farfar. Men jag har då aldrig haft sådär bra kontakt med min farmor och farfar. Dom är Jehovas vittne så vi har aldrig firat föddelsedagar eller julafton något ihop med dem. Tror jag fått hmm 200 kr av min farmor och farfar för ja tog studenten ? eller nått sånt var det.
Men dom är också danskar, och förr förstod man dom mer. Men nu när dom blir äldre så kommer de danska mer och mer tillbaka. Så ibland får allt pappa sitta som en tolk för både jag och syrran sitter som levande frågetecken.  Nu har det i alla fall hänt hemska saker och jo jag är ledsen. Klart jag blir ledsen när det händer dom nått. dom är ju ändå farmor och farfar. Jag känner bara längtan tills jag får träffa dom igen och verkligen umgås med dom ... Man ska ta vara på tiden som finns kvar.