Spaanheden.

jag kommer blogga om det.

 På ett sätt är jag besviken och hon vet om det, och jag är ledsen. Jag har tjatat på henne sen vi var i spanien för hmm ca ? .. 2002 tror jag.

Fått massa olika bort förklaringar
- nej jag klarar mig inte utan Han en hel vecka.
- nej har inte tid.
-nej har inte pengar.

-nej har barn, hur ska jag klara en vecka utan dom

- någon gång ska vi göra det.

OKEJ!?

För mig känns det faktiskt, men tror inte riktigt du förstår hur det är. Man blir ledsen och besviken. vi säger att vi ska göra massa saker hela tiden men ändå gör vi det inte. Just nu tycker jag att du bara har tid för alla andra.

jag känner mig ivägen. och du får bli hur sur du vill över att jag "bloggar" om det men ända sättet att kunna prata och inte höra"suckande" eller gör si och så.
____




Allt går i vågor just nu, ena stunden vill jag åka på semester andra inte. Igår insåg jag att ja borde spara pengarna för att jag VILL flytta hemifrån. Kanske bara ska strunta i allt och vara hemma och ta det lugnt i stället ?
ibland har man bara för stora krav på sig själv så att själa personen som man är håller på att rasa samma. Allt rivs upp.
men bara jag håller mig till mitt nya påbörjade vävda nät så är jag nöjd